Vad är egentligen en bra ryttare? Hur är man en bra ryttare? Alla har olika tankar och åsikter. Är man bra om man vinner mycket? Är man bra även fast man inte vinner mycket? Är man bra om man har fått kämpat som en idiot med sin häst men inte ännu lyckats ta sig upp, eller om man har kämpat och lyckats tagit sig upp? 

 

Ja. Vad säger man, alla tycker vi olika. En bra ryttare för mig anser jag ska vara en fighter. Inte på ett dåligt sätt, att man blir arg på ponnyn om det är ens eget fel. Utan man kan för mestadels veta vad man själv gjorde för fel, det är upp till 99% ryttarens fel om hästen ex. stannar/springer på sidan vid ett hinder. 99%. Många skyller på hästen "vafan gjorde han/hon" "hästjävel" osv. Men många inser också att man själv kan ha gjort fel, jag tog tillbaka lite för mycket eller jag tröck av alldeles för tidigt. Det är ingen jag pekar ut, absolut inte. Utan varje människa borde tänka efter lite själv, varför stannade/sprang min häst på sidan? Var det jag som gjorde fel eller var den min häst som bara vart lite rädd för något? Varför gjorde den si och så innan man straffar den. För det kanske inte var hästens fel denna gång, eller var det?

 

Man behöver inte vara en bra ryttare bara för att man hoppar högt. Man kan vara minst bra ryttare om man hoppar lågt. Du kan vara precis lika bra och duktig, du kan till och med vara bättre även fast du hoppar mycket lägre. Det spelar ingen roll hur högt man hoppar, man kan vara precis lika duktiga ryttare om man hoppar högt som lågt.

 

Jag kan säga att jag och Fabian har inte haft så mycket framgångar. Vi har tagit oss till LB på 2,5 år, fått någon placering och vinst i Lc. Under de åren så har han dock varit skadad 1 gång också. De första 1,5-2 åren stannade han ganska mycket och det gjorde mig såklart osäker. Så jag var osäker då jag hoppade honom och då vart han även det och stannade. Det är inte förns nu som jag känner att, han har faktiskt börjat lita mer på mig och jag på honom. Jag vet att han stannar inte för att vara dum, han stannar bara då jag gör något fel. Och det tycker jag är helt okej, då får man lära sig att göra rätt tills nästa gång.  Och jag kan se det från en ljus sida även fast jag inte rider så höga klasser som jag önskar så har jag lärt mig otroligt mycket och kan ta med det till nästa häst jag rider så man blir ännu bättre. Jag kan erkänna att jag kan vara lite feg ibland. Och det kan ju på sitt sätt också påverka negativt. Men jag har försökt tuffa till mig lite nu de sista året och försöka skita lite i hur det ser ut, man rider ponny man måste ha lite jävlar annama, och inte tänka så mycket bara rida!

 

En bra ryttare för mig är om man ser sina egna brister och försöker bättra på dem. Och att man aldrig ger upp! Hur jobbigt det än kan vara, känns det som att man ligger på botten det kan bara bli bättre. Se det från den ljusa sidan. Fortsätt kämpa tills du tar dig igenom, iallafall en liten bit då har du vunnit. Man får mycket erfarenheter på vägen, man lär sig mycket. Hur mycket motgångar man än har, men man känner verkligen att det kan gå på något sätt fortsätt. Man får vara arg man får vara helt totalt vansinnig, bara man inte ger upp. Man lägger ner mycket tid, saker man behöver träna på. Det kan gå skit, hur många gånger somhelst. Men bara fortsätt så ska vi se att det kommer bli bättre ju mer man tränar. Om man verkligen vill något och kämpar för det, självklart måste man ha lite känsla och vara duktig på det också så kommer man fixa det. Är man en bra ryttare så kommer placeringarna, vinsterna ja allt på traven. Det kanske går fort, kanske går långsamt? Men med tiden så kommer det visa sig och då kommer du vara bäst!